LJUVA MAGNOLIA

Hej från en ganska skruttig Catta, knappt så jag orkar kika in men gör det lite snabbt nu när jag fått i mig lite energi från spenatsoppan som jag lyckades slänga ihop på skakiga ben.

Jag opererades ju igår och tack och lov räckte det med titthål så de slapp öppna buken.

Jag hade inte riktigt så mycket sammanväxningar som befarats så att ta bort äggstockarna gick ganska smidigt. De visste först inte om de skulle kunna ta dem utan att råka göra hål på tarmen då de satt lite intrasslade.

Livmodern lämnade de kvar just pga av för stor risk att skada andra organ, men förhoppningsvis ska borttagandet av äggstockarna ge mig lite mindre smärta. Dock tror operationsläkaren att det är tarmen som ger mig allra mest smärta då den har sammanväxningar/adherenser runt sig så passagen är lite trång vilket gör att jag lätt får tarmvred. Så det är rätt kost och laxerande medel jag måste ta för att hålla tarmen i schack, annars kan det bli akut. Det höll på att sluta illa 2015 pga av ett kraftigt tarmvred som de fick löst precis innan tarmen höll på att brista.

Jag har lidit av IBS/IBD och endometrios i hela mitt vuxna liv och har sedan tidigare opererat bort äggledare (2008) och har därefter genomgått två IVF-graviditeter och fler operationer i samband med kejsarsnitten jag var tvungen att göra.

Sammanväxningar i buken är något jag kommer få leva med livet ut och därmed en hel del smärta. Oerhört tungt vissa dagar men jag har viss lindring att få hjälp av.

Det finns heller inga garantier för att jag ska bi bättre efter denna operation, just nu är det för tidigt att känna då jag har ganska kraftig smärta i just operationsområdet, trots smärtstillande.

Men om en vecka kanske jag kan känna nån skillnad. Viktigast med att ta bort äggstockarna är att vi har ärftlig äggstockscancer i släkten, vilket är den dödligaste cancern och ofta är det försent när man väl upptäcker den och både min faster och farmor dog i relativt unga år av denna cancer, och även min halvkusin på farmors sida. Så den är väldigt aggressiv.

Nu har jag tagit bort den risken och det känns oerhört skönt (fast jag väntar på svar från analysen av mina), samtidigt som det känns lite ledsamt att det är så definitivt på barnfronten. Har alltid velat ha minst tre barn men så blir det inte nu och jag är ju såklart otroligt tacksam över de två vackra ungarna jag lyckades få. För det var inte alls självklart att det skulle lyckas med den trasiga mage jag har.

Mirakelungar!

Tänk vad fantastiskt ändå, att de kan fiska ut grejer ur magen från endast några små titthål, att de kan jobba där inne i buken genom minigluggar, otroligt.

Återhämtningstiden blir ju så himla mycket kortare också, sen mår jag ju inte toppen idag precis men det är ju all den där gasen de fyller buken med som ska ut också och med krånglig smärtsam tarm är det väldigt jobbigt. Man får smärta i bröstkorgen och kan inte djupandas och det värker i höger axel så man blir galen innan det försvinner. Nån som vet vad jag pratar om?

Man fyller alltså buken med koldioxid via ett hål i naveln för att förbättra sikt och tillgänglighet samt skydda organen, så man blåses liksom upp som en ballong där läkarna får lite space att jobba i.

Sen tar det ett litet tag att återhämta sig från att ha varit sövd, som jag också är känslig emot så jag har ju kräkts en del kan jag säga. Men själva sövningstillfället är göttigt tycker jag 😉

Man satte in en hormonspiral i livmodern för att jag ska slippa tänka på fler tabletter (jag äter ju en del för alla mina olika kroniska sjukdomar), behöver ju gestagen tillsammans med östrogenet som jag nu får via plåster, som ni kan se på bilden ovan, det genomskinliga lilla. Det ska jag byta två gånger i veckan och ha tills jag blir ca 52 då det biologiska klimakteriet uppskattas infalla.

För när man tar bort äggstockarna hamnar man i klimakteriet och det är lite tidigt i min ålder och östrogenet behöver man allra mest för att motverka benskörhet. Det vill jag gärna inte bli innan 40 iallafall 😉

Nä nu måste jag lägga mig ner igen känner jag, men har ni några frågor eller funderingar så skriv gärna. Har ni kanske en egen historia kring detta så får ni gärna berätta om ni känner för det, kan vara skönt att veta att man inte är ensam. Många har skickat DM på insta och det känns fint att stötta varann i detta elände som så många av oss lever med.

Tack för era fina hälsningar i tidigare inlägget, värmer verkligen.

Ta hand om er, kram.

51