God kväll!
Hur mår ni? Själv är jag tröttis, men iallafall frisk och kry, vilket man får vara glad för i vabruari 😉
Under tre veckor på raken är det jag som lämnar hämtar på föris & tar alla hundpromenader, morgon & på lunchen (på kvällen kissar hon i trädgården). Vi brukar vara två om detta liiite mer ofta, för just det där ”lilla extra” med att ha en vovve, tar sin tid. Om barnen t.e.x får för sig att strula på morgonen (vilket är relativt ofta) så känns livet nästan omöjligt ibland, det kan det ju göra med ”bara” barn ibland, eller hur!
Om jag får motion? Massvis! Cyklar minst 40 min tot om dagen dessa dagar (i alla väder), och promenerar i rask takt i skogen ungefär lika länge.
Väl i skogen är det helt underbart, älskar ju naturen, men stressen däremellan känns lite småjobbig ibland. Särskilt när man inte hinner äta riktigt.
Men hundrastare då? Jo för all del, men de kommer bara i fjuttiga 20 min, så det kostar mer än det smakar. Jag har ju ändå möjligheten att hinna hem på lunchen så hon får sällskap och motion i minst 40 min. Mycket bättre, och så får hon ju vara med mammi 🙂
Inte varje dag i veckan jag har det såhär ändå, har ju mina lediga torsdagar & helger, whoop whoop!
Önskar ändå jag vore hemmafru 😉 Hade varit SÅ mycket lättare då! Målet är att jobba 60% nån gång framöver, men vi får se.. ska ju min kära chef gå med på om inte annat.. Men vad lyxigt det hade varit!!
Hur går det med ert vardagspussel kära läsare, får ni ihop det? Är några av er helt ensamstående, och hur funkar det? Berätta gärna lite om era vardagar, så nyfiken!
Nu ska jag slå igen datorn här, och kramas med min darling som just kom hem från jobbet, hoppas ni har en mysig kväll!
Kram
11
februari 4, 2015
Jag känner igen det där. Nu cyklar jag inte längre eftersom vi har 3 (!) bilar men all hundrastning sköter jag. Inga småbarn här men jobbar oftast mer än heltid, promenaderna, tränar 4 dgr i veckan och så de vanliga sysslorna, bloggtid blir det bara en stund på kvällen. Önskar också att jag kunde jobba mindre, trots vuxna barn, men kan inte gå ner i tid och så vill jag inte ha mindre pengar… Kram Suss
februari 5, 2015
Wow 3 st! Kan inte jag få en 😉 Fast när jag fått kortet då 😉
Åker du oxå hem på lunchen då? Bor du nära jobbet?
En avvägning det där med tid och pengar, men trots att vi inte är några höginkomsttagare så känner vi att det är värt att en av oss går ner i tid. Handlar om prioriteringar, men det är klart att det är tråkigt med mindre pengar. Brukar tänka att vi klarade oss på en full lön och min mammalön i tot 3 år och det gick jättebra, då fick jag ungefär hälften av vad jag har nu på 80%, för att det skulle räcka länge. Och har man klarat det under tre år så klarar man det resten av livet, om man vill då (om man inte får stora oförutsedda utgifter). Fast liiite mer pengar är ju trevligt att ha, så man kan göra det där lilla extra, som utlandsresor och så 🙂
Barn är så olika med, mina klara verkligen inte en full vecka på förskolan, särskilt inte Valentin, han blir knäckt liksom. Lite lättare för Inez.
Skönt när man känner att man har möjligheten att välja lite som man vill, inte alla som har..
Kram!
februari 4, 2015
”Den bästa träningen är den som blir av”
Så jag tror inte det är många som får så mycket motion som du:)
Jag har precis börjat på yoga och går på två pass i veckan och så försöker jag komma ut på promenader ett par gånger i veckan med. Ska komma igång o springa senare.
Nu är ju jag hemma o sköter det mesta här hemma. Inte för att min man kräver det precis, jag gör det bara liksom.
Så visst bävar jag för att komma tillbaka och orka allt. Men då hjälps vi ju alltid åt.
Men jag ska försöka ta en sak i taget som terapeuten sa till mig idag 😉
Sov gott!
Kram Anna
februari 5, 2015
Min läkare säger dock att den formen av motion jag får i vardagsstressen är mest negativ stress, men jag vet inte, lite nytta gör det nog. Även om jag känner att jag går på knäna ibland.
Yoga har jag alltid velat gå på, tyvärr kan jag sällan lämna hemmet för sånt, då måste jag hitta barnvakt många gånger, och det blir bara jobbigt och fel.
Tycker du är fantastisk, och så stark! Ja en sak i taget, viktigt för att orka komma tillbaka. Att utgå från dina möjligheter och din ork, inte andras. Pepp pepp till dig!!
Kraaam!
februari 4, 2015
Det låter härligt att röra på sig så mycket i vardagen, men det gör sig ju inte självt såklart, alla promenader. När det inte är vinter brukar jag försöka gå och lämna/hämta barnen till skolan och gärna en liten extra sväng. Men nu är det ju så svårt att komma iväg ut i kylan och mörkret, hu. Min man pendlar till jobbet så jag tar alla lämningar och hämtningar med barnen. I perioder kan det såklart vara lite tufft, men jag känner mig lyckligt lottad som har möjligheten att få vara med dem så mycket eftersom jag kan jobba så flexibelt. De växer ju så snabbt!
Ha det bra
Camilla
februari 5, 2015
En del härligt, en del skitjobbigt och en del väldigt stressigt kan man säga haha. Men det får funka. Önskar jag hade haft bil som typ alla andra där jag bor, även om det verkar göra människor väldigt lata haha 😉
Ja men eller hur, visst är vi lyckligt lottade som får vara mycket med barnen. Inte alltid det är kvalitetstid bara, man liksom stressar iväg och hinner inte alltid njuta så mycket av det som man hade velat.
Tycker ändå det blir lättare ju äldre de blir, Valentin klarar det mesta själv på morgonen och så, underbart!
Hur gamla är dina barn?
Kram
februari 5, 2015
Mina barn blir 7 och 9 i år, så de är ju inte så små längre:). En stor anledning till att jag inte känner mig stressad längre är ju att jag jobbar hemifrån. Har liksom ingen tid att passa efter att man lämnat barnen. Ofta går jag hem och plockar iordning efter frukosten och fixar lite innan jag sätter igång. Stoppar i en maskintvätt under dagen osv. Det underlättar ju förstås jättemycket. När barnen var små hade jag café/chokladbutik, så roligt men så stressigt!
Ha det bra
Camilla
februari 5, 2015
Jag önskar att jag vore duktigare på att träna, både ordentligt och även bara gå ut på promenad.. men jag är på tok för lat och bekväm, vilket börjar kännas på kläderna och INTE accepteras. Jag är magsäcksopererad för snart tre år sedan och jag svor på heder och samvete att ALDRIG gå upp i vikt igen, det skulle bara få gå neråt eller stå still.. men sen gjorde jag min bukplastikoperation och fick inte träna på 3 månader.. kom igång och rörde på mig, blev tvungen att göra en ny operation pga misslyckat resultat och fick inte träna på 3 nya månader.. och nu kommer jag fasiken inte igång igen och har till min stora fasa gått upp nästan fyra kilo.. det får mig att bli panikslagen och livrädd att jag ska tappa greppet och komma tillbaka till min forna vikt.. så jag MÅSTE ta mig i kragen och börja träna hårt.
Att få tid och möjlighet är inga problem för mig, min dotter är snart 24 år och bor med pojkvän och lever sitt liv, min son är 18 år och klarar sig själv här hemma och min sambo överlever nog utan mig om jag tränar :). Dessutom har vi den oändliga förmånen att få städning hemma som personalförmån, så varje torsdag har vi ett nystädat hus att komma hem till.. så inte har jag så himla mycket ursäkter att komma med.. förutom att datorn lockar, tv-soffan verkar ha en hypnotiserande effekt på mig eller så är det klister i kuddarna, jag veeeet inte :).
Men igång ska jag… jag MÅSTE!!!
KRAM, fina!