När hjärtat svämmar över.
Det är så fint att se kärleken mellan barnen & Ebba. De leker tillsammans, gosar i soffan, springer i naturen, busar ihop och sover tätt tätt tillsammans om nätterna, ofta på samma huvudkudde. Ett slags levande gosedjur, en enorm trygghet och en varelse barnen både tar hänsyn till, försvarar och respekterar. Tanken på att vår lilla svarta flicka inte ska finnas för evigt gör att jag inte kan andas. Barnen ska en dag förlora sin bästa vän.. Vet att man inte ska tänka så, men ibland slår det en.. som ett hårt slag i magen.
Hej måndag & ny vecka!
Igår hade vi en supermysig dag i stan, lekte med vänner på tre olika lekplatser runt om Haga, och fikade på café, innan vi gick hem till Sophia och Francis för lite innelek.
På hemvägen köpte vi pizza, en hel dag utan att laga mat. Så.himla.skönt.
Nu ska jag hitta på något med mina kottar, som precis har dansat sig svettiga under discolampan däruppe.
Hoppas ni får en fin start på veckan!
Kram
7
januari 5, 2015
Usch ja tänkte också denna hemska tanke häromdagen, när jag fick höra om en liten vän som hamnat i hundhimlen, vet inte alls hur jag ska kunna handskas med den tanken.
Skönt att slippa matlagning. Kram på er.
Helena
januari 6, 2015
Overkligt jobbigt att tänka på tycker jag, de är ju familjemedlemmar som alla andra och det vill man se dem som livet ut..
Kram till både dig och vännen.
januari 5, 2015
Åh, mysigt med vovve! Så synd att Nellie var för på våra små hundar som vi hade för de skänker ju så mycket glädje.
Kram Linda
januari 5, 2015
Vilka härliga bilder!!!
Å hu, förstår att tanken slår dig.. Men jag tror ändå att all den kärlek ett djur ger och får överväger det och barnen får så mycket med sig av ett djur.
Ha en fin trettondagsafton nu!
Kram Anna
januari 5, 2015
Hej Catta! Tack för julhälsningen på min blogg;). Hoppas du själv har haft en bra jul och en bra början på det nya året. Så fint att se, kärlek på hög nivå… Åh! Förstår precis hur du tänker. Vi förlorade båda våra katter, samma år. Tyvärr väldigt dramatiskt när den ena blir överkörd framför ögonen på mig och lilleman. Det var en tuff tid det. Fast lilleman är ganska liten och detta hände i somras, så går han fortfarande runt och frågar efter katterna. Knäcker ens hjärta. Så jag förstår dig precis, oron. Kram kram
januari 6, 2015
Åh vilken fin bild! Jag förstår precis vad du menar, kan inte låta bli att oroa mig för att den äldste ska få problem med sina dåliga höfter. Kram Suss