Bild: ?
Hej på er vänner.
Var på Hönö igår, umgicks med lite vänner, var vid badet och så. Oerhört intensiv dag blev det och det var skönare än någonsin att komma hem.
Visst, det är mysigt att träffa kompisar och så, men hjälp vad mycket man fick springa efter liten tjej. Inte en endaste liten pytte-sekund satt hon still, inte heller barnens gulliga kompis N, lord vilken fart det var på den gossen 😉 Sen en nyfödd liten som behövde sitt, en pappa som hade jouren och fick åka på larm (inte J alltså) Fika kunde man inte, prata hann man knappt, ja inte utan att bli avbruten av att behöva springa iallafall. En massa barn överallt, farligt vatten överallt, en hund som låg ensam hos mor och far (stressat mamma-hjärta).
Som tur var fick Valentin en kvalitetsstund med våra fina grannar och sin far på bryggan med lite krabbfiske iallafall.
Några kort blev det inte denna gång, inga luckor för det..
Hade tänkt oss middag i Klåva hamn på em/kvällen, men kände att vi inte skulle orka det.. Blev en köpt hamburge-tallrik från mojen innan vi drog hem till vårt sköna näste i T-landa igen. Äntligen kunde vi andas ut lite, släppa ungarna utan faror, slippa hålla koll precis hela tiden.
Sen ville Inez iofs inte sova, förmodligen sjukt övertrött, hon sov inget på dagen i princip. 1,5 timma höll hon på att flamsa, sparka, slå, skratta, kravla och kämpa mot sömnen. Innan hon tillslut somnade efter 21 nån gång.
Två utsketna äpplen i soffan sen, men en lycklig Ebba vid vår sida, hem sköna hem..
Det är tufft ibland med småbarnslivet, men samtidigt fantastiskt kul och härligt och jag ska inte klaga för min stora kille är ju så redig och förståndig så hälften vore nog 😉 Så att Inez är ett busfrö av rang är väl bara att ta, och efter man fått en lavett får man oftast en kram, man får leva på det ;D
Så, var bara tvungen att skriva av mig lite..
Ha en härlig dag.
juli 18, 2013
Jadu, det är inte lätt alla gånger att vara småbarnsföräldrar och försöka hinna med allt. Det lyser bus i er dotters ögon så jag förstår faktiskt när du berättar om henne. Ni har verkligen fått en av varje:)
Vi är väldigt bortskämda med vår tjej som verkligen roar sig själv hela tiden *peppar peppar*
Men tur att de är så goa ändå våra frön
Kram Teres
juli 18, 2013
Haha, kan inte annat än att hålla med dig. Borta bra men hemma allra, allra bäst! Allt finns inom räckhåll och det är barnsäkrat. Slipper springa efter och passa hela tiden. Tror redan nästa sommaren att det blir lite lättare. Är ju stor skillnad på en 1,5-åring och en 2,5-åring (även om de fortfarande kan vara busiga såklart :)).
juli 18, 2013
Just det så var det att vara småbarnsförälder 😉 Kommer ihåg när jag jagade mina 3 killar som är födda inom knappt 4 år. Men tiden går fort nu har äldste flyttat och de andra är tonåringar som knappt hinner med sin mamma…
Skönt att få koppla av i soffan i a f efter intensiv kväll och alltid skönare att vara hemma där det är mer småbarnsanpassat. Kram Suss
juli 19, 2013
Haha så ärligt och sant! Som småbarnsförälder vet man inte vad en solstol är 😛
Vi springer efter våra tre konstant, även hemma då dom smiter ut.. Puuuh. Försöker tänka att det är bra motion i alla fall 🙂
Låter som ni har en härlig sommar i alla fall 🙂
Fortsätt med de 😉
Kramar
juli 19, 2013
Åhh, ja så där är det ibland eller allt som oftast! Speciellt om man är någonstans där det finns vatten… Då kan man inte slappna av en sekund utan får vara på helspänn hela dagen och då blir men helt slut efter ett par timmar! Och är man 1 1/2 år så är det en livsfarlig tid, i alla fall för föräldrarna som ser faror överallt. Barnen ser ju bara allt spännande!
Sedan får man man leva på den där kramen, när de är dryyyga som få…. 🙂
Kraam
Petronella
juli 19, 2013
Åh, känner verkligen igen det där. Ibland när man ska träffa vänner är det verkligen omöjligt att hinna umgås och prata, för man har fullt upp med barnen. Och ibland är det tvärtom. Barnen är goa och glada och leker själva, så man får försöka ta vara på de tillfällena.
KRAM
Ps. Uppskattar när du skriver lite om småbarnslivet, för det är så skönt att veta att någon annan har den som en själv… 😉