Godmorgon!
Sitter med en kaffe här vid datorn och läser om äggstocksoperation, östrogen osv. Ska nämligen operera bort mina äggstockar om drygt 3 veckor och är nyfiken på hur det kommer kännas att komma in i klimakteriet, vilket man gör då. Det är förstås individuellt med måendet kring detta men vill ändå ha mer kött på benen än den infon man får av läkarna.
Är det någon av er som gjort en sådan operation förresten? Tagit bort äggstockarna? Vid vilken ålder isf och äter ni östrogen?
Jag kommer behöva ta östrogen tills jag är ca 52 år sa de, men jag funderar även på progesteronet, är inte det också viktigt? Måste fråga på fredag när jag ska på inskrivningssamtal.
Ska bli skönt att nånting äntligen händer iallafall, tagit två år att komma fram till min operation, vilket beror på att det är ganska komplicerat i min buk. Jag är opererad flera gånger förut pga sammanväxningar och äggledarna togs bort redan 2008, vilket ledde till att vi fick IFV-hjälp för att bli gravida.
Under min första operation trodde man att man skulle ta bort en cysta men det visade sig att jag hade stora sammanväxningar i buken som man var tvungen att lösa upp/ta bort. Tarm, livmoder, äggstockar och äggledare hade växt ihop och det vara en enda stor röra.
Hade det inte varit så komplicerat nu så hade man tagit livmodern också men man bedömer att risken att skada tarm och urinblåsa är för stor och att den även håller uppe organen och man vill ju inte behöva tråckla för mycket i de nedre regionerna för att inte få framfall osv.
Exakt vilken eller hur omfattande operationen kommer bli vet man inte förrän vid operationstillfället då det är mycket svårt att se denna typen av vävnad på ultraljud, så det kan bli lite surprise när man öppnar..
Jag ber till gud att tarmen ska klara sig iaf, inte jättesugen på stomipåse, även om det går att leva med det också.
Ska hur som helst bli skönt att bli av med äggstockarna då vi har ärftlig äggstockscancer i släkten (faster och farmor dog relativt unga i det), vilket är den mest dödliga av all gynekologisk cancer och operation minskar risken dramatiskt.
Lite ledsen över att det blir så definitivt på ”inga fler barn”-fronten då jag alltid velat ha många barn (eller 3-4), men nu har jag förlikat mig med den tanken och jag blir ju 39 i år så hade nog inte blivit fler ändå.
Skriver inte så ofta om mitt sjukdomstillstånd, men ibland är det liksom skönt på nåt vis och dessutom kanske det kan hjälpa andra tänker jag. Vi är inte ensamma om våra olika bekymmer.
Nu ska jag strax lämna Inez på gymnastiken som börjar för säsongen idag.
Önskar er en härlig dag!
Kram
41
Leave a Reply